-"Du kommer aldrig kunna springa!"

-"Du kommer aldrig kunna springa!", den meningen fick jag höra när jag gick i skolan under uttagningarna till en skoltävling. Den har alltid spökat i mina tankar, för jag har alltid VELAT lära mig springa. Och igår sprang jag, mitt rekord, och gissa hur stolt jag var?! Jag har länge avskytt den lärare som sa detta åt mig. HUR tänker man, att säga så åt en tonåring. Denna mening har alltid funnits i mitt huvud. Det gjorde så ont, och tårarna brände i ögonen. Dessutom kom ALLA ANDRA som var på uttagningarna med i skolans lag, ALLA förutom jag!
Jag har aldrig i mitt liv skämts så mycket som jag gjorde då, och det tog NÄSTAN 10 år förrän jag tog ett springsteg i mitt liv igen.

Men igår, igår så visade jag att jag visst kan springa. Sprang mitt eget rekord, 4,22 km på 35 minuter, utan gå pauser alls. Jag grät nästan av lycka när jag kom hem, och jag är så stolt. I mitt huvud visade jag denne lärare FINGRET och hoppas han aldrig mer säger så som han sagt åt mig. Och jag kommer att fortsätta springa, speciellt nu när jag VET att jag KAN och jag älskar att springa, trots att det tog så många år att ta mig förbi "hindret"..


Jag har en sak att säga läraren: FUCK YOU, snart springer JAG undan DIG!